Mysig fredag

Vilken otrolig mysig start på dagen vi haft. Vädret är verkligen toppenskönt och jag och barnen har varit ute flera timmar. Mötte upp min kompis Jill och hennes ungar uppe vid eljusspåret och där blev vi som sagt kvar ett bra tag. Tyvärr kom jag hem en Vilgotmössa och två spadar fattigare. Blir till att gå upp en sväng till senare och hoppas på att vi i alla fall kan hitta mössan. Vilgot fick fina presenter av Ebba och Ludvig också. En ritbok, en pysselbok, pennor och ett armband som Ebba gjort som det stor Vilgot på. Nu när Alma sover ska jag sätta mig ner med Vilgot och ägna lite tid till bara honom. Det är viktigt att knipa de där små stunderna när man har möjlighet att bara vara med ett barn tycker jag.

I måndags fyllde Vilgot fyra år så helgen den har bestått av födelsedagsfiranade och tårtätande så det nästan stod ut genom öronen. Månaden kommer fortsätta med kalas varenda helg tror jag. Vi har många helger att se fram emot med andra ord.

Tiden den går verkligen så fort. Tänker ofta att jag ska hinna med och blogga mer. Printa ner livet på med digitalabokstäver. Men det kommer alltid något i vägen vilket är lite synd. Det är ju toppen att ha bloggen för att kunna titta tillbaka på livet och se vad som hänt. Tyvärr är det ju så lätt att glömma. Min ambition nu är att publicera ett fota per dag med några rader text till det. Då får jag ju också öva mitt fotoöga lite.

På andra sidan häcken

Vi har nog världens bästa grannar. Utan tvekan kan jag säga det. Idag kom grannfrun förbi med sin häcksax och erbjöd sig att hjälpa mig klippa vår långa häck. Kunde inte tacka nej till det erbjudandet trots att det kändes lite jobbigt att först ta emot hjälpen. Tänk om alla kunde var så hjälpsamma mot varandra. Det behöver ju inte vara så stora saker som att klippa en häck, men bara genom små fina handlingar gentemot andra tror jag att den här världen skulle bli så mycket bättre. Jag ska skika det här vidare och nu är det min tur att vara lite extra snäll och hjälpsam mot någon. Det smittar ju det där med att hjälpa varandra. En ganska trevlig smitta.

Nytt till mamman

Nu är hösten här på riktigt. Det går inte att låtsas som det är sommar längre, för varje dag är bara regning, blåsig och grå. Idag rensade jag ur Almas sommarkläder. Varför jag inte gjort det tidigare vet jag inte. Kanske lever jag i ett förnekandestadie än. Det känns tråkigt att sommaren är över, men man får hitta ljuspunkter som livar upp istället. Ett glas vin framför brasan på kvällen sitter ju inte helt fel, att se en film när regnet öser ner är något som inte heller går av för hackor. Det finns mycket positivt med hösten tycker jag. Lite tröstshoppande kan man ju också ägna sig åt.

Den här fina väskan från Ellos är på väg hem från mig. Hoppas den är så fin som den ser ut.

11 september

Gårdagen var väldigt mysig och intensiv. Lagade mat under några timmar, men hade som tur va tid att umgås med kidsen lite också. Vi var ute och körde radiostyrdbil. Hur roligt som helst. Det måste vi göra lite oftare tror jag. Blev nästan på barn som nytt. Efter lite busande var det dags att fortsätta med  middagsbestyren och efter en sen middag så däckade båda barnen nästan på studs. Micke och jag parkerade oss i soffan och började se Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst. Vi fastnade båda två. Den var så sorglig och tung, men ändå är hon ju rolig… Trots att både jag och Micke gillade det vi såg så lyckads vi somna i soffan… måste nog se om den, synd att den inte visas som föreställning längre.

Nu sover min lilla tös och Vilgot är med mormor och morfar och shoppar. Så jag ska faktiskt sätta mig ner med en spännande bok jag läser och smaska på lite pannacotta som finns kvar efter gårdagen.

Födelsedagsfix

Som jag tidigare nämnt är hösten förknippad med många födelsedagar Släkten utökades med en liten Myra den första september och imorgon är det min lillasysters födelsedag. Idag blir det middag för henne och jag har lovat att laga maten. På menyn står det Grekisk pytt i panna och efterrätten blir vanlijpannacotta. Undrar just nu lite smått varför jag lovade henne  allt detta fix då solen skiner ute idag och det är roligheter på gång här på byn. Själv blir man hemma för att städa och laga mat. Okej…Jag är inte så bitter som det låter för middag till min syster gör jag såklart gärna. En trevlig kväll kommer vi få i alla fall och jag ser verklgien fram emot att träffas och umgås med delar av min släkt.

Höst

Äntligen höst! Jag älskar verkligen sommaren och allt vad det innebär. Ändå kan jag tycka att det är mysigt när hösten kommer. Hösten är för mig förknippat med mycket mys, tända ljus, härligt sprakande brasor, god mat, bra filmer och massa mysiga födelsedagar. Det kan ju knappast bli bättre. Båda mina småtroll är ju höstbarn så hösten för mig är verkligen förknippat med något fint. Dessutom tycker jag att det är ganska skönt att komma in i alla rutiner igen.

Barnen går nu sin första vecka efter inskolningen på förskolan. Det har gått jättebra än så länge. Vilgot har haft lite separationsångest tror jag, vilket såklart är jobbigt i mammahjärtat. Han blir oftast ledsen när vi hämtar oss och säger att han saknar oss och är trött. Tröttheten är ju helt förstårlig. Allt är ju helt nytt för honom.  Tror att det kommer flyta på bra om bara några veckor. Han har ju varit hemma i nästan fyra år med mig eller Micke så det är klart att det är mycket nytt för honom och dessutom ska han vara utan mamma och pappa på dagarna. Just nu går barnen femtontimmarsveckor då jag är arbetslös. Hoppas på att det blir förändring på det från och med nästa vecka. Har nämligen fått ett spännande samtal om jobb… så kanske. Håller tummarna.

Alma på höstpromenad förra vecka. I vagnen sitter storebror 😀 (idag spöregnar det)

Finaste Vilgot. Höslöven har börjat falla.

När det inte blir som man tänkt sig.

Här rusar tiden iväg. Senaste tiden har varit riktigt jobbig och många tårar av oro har fallit. Ibland vänds livet upp och ner och vi lär oss att ta ännu mer vara på det fina vi har, man vet ju aldrig när det försvinner. Trots att det förmodligen bara är jag själv som läser bloggen så vill jag inte gå inte på vad som hänt allt för mycket. Jag hoppas bara att jag om någora månader kan se tillbaka på det här inlägget och den här tiden och att allting då är bra… Nu är det bara positiva tankar som gäller.